#23 Du är vad du säger att du är

Det finns ett uttryck som lyder: “Det hjärtat är fullt av, talar munnen.”
Men jag skulle vilja lägga till en sak: det du säger högt om dig själv, börjar till slut också bli det du tror är sant.

Tänk efter ett ögonblick.
Hur pratar du om dig själv – inför andra, men också tyst i ditt eget huvud?
Vad är det första du säger när du ser dig i spegeln på morgonen?
Vad viskar du till dig själv när något går fel?

– Jag är så trött.
– Jag är hopplös.
– Jag klarar aldrig det här.

De där orden blir inte bara meningar i luften. De blir en sanning som börjar ta form.
Och ju fler gånger du upprepar dem, desto djupare rotar de sig i dig.

Jag vet, för jag har själv varit där.
I många år matade jag mig själv med ord som gjorde mig mindre.
Ord som andra sagt om mig, men som jag började säga själv.
Och till slut blev det det enda jag hörde.

Men vet du vad? Vi kan programmera om vår hjärna.
Vi kan börja byta ut “jag är dålig” mot “jag försöker”.
Byta ut “jag duger inte” mot “jag lär mig”.
Det handlar inte om att förneka verkligheten – utan om att ge sig själv en annan chans.

Jag minns särskilt ett tillfälle när jag stod på ett hotellrum i Norrköping.
På spegeln fanns en enkel text i versaler: YOU LOOK FANTASTIC TODAY.
Och trots att min spontana reaktion var att skratta till och tänka “nja, knappast”…
så stannade de där orden kvar.
De planterade ett frö.
Och det fröet behövde jag.

Så min utmaning till dig är enkel:
Lyssna på hur du pratar om dig själv den här veckan.
Skriv ner de vanligaste “jag är…” du använder.
Och fråga dig: vill jag verkligen att det här ska bli min sanning?

För du är värd bättre.
Och det börjar med hur du pratar – med dig själv.