#56 Du är den enda du aldrig kommer ifrån

Du som har varit riktigt kär, du vet.
Den där känslan när hjärtat slår dubbla slag, när allt du gör kretsar kring någon annan – och bara att tänka på personen gör dig varm inombords.

Tänk om vi kunde känna så – inte för någon annan – utan för oss själva.

Missförstå mig rätt: jag pratar inte om narcissism, eller om att gå runt och beundra sig själv i spegeln. Jag pratar om självkärlek. Den tysta, varma känslan av att vara på sin egen sida.

För du är den enda du alltid kommer ha med dig.
På varje resa. I varje kris. Genom varje nyårslöfte och vardagskaos.

Så varför inte bygga en relation med dig själv som faktiskt är sund och omtänksam?

När jag googlade ”hur känns det när man älskar någon?” fick jag upp svaret:

”Man gör saker för att den andra ska må bra. Ibland saker man normalt inte brukar göra.”

Och då slog det mig – det borde väl gälla oss själva också?

Att älska sig själv är inte att köpa nya skor. Det är att lägga sig i tid. Säga nej ibland. Stanna upp och fråga sig själv: Hur mår jag egentligen? Vad behöver jag just nu?

Det är att bry sig så mycket om sig själv att man vågar kliva utanför bekvämligheten.
Att välja den där promenaden trots att soffan lockar.
Att ta det där samtalet. Att våga sätta gränser.
Att vägra nöja sig med halva känslor eller halv respekt.

Och om det känns svårt – börja där du står.
Med en enkel fråga: Vad skulle jag göra för någon jag älskar?
Och sen gör du det… för dig själv.

För självkärlek är inget egoistiskt.
Det är grunden för att kunna leva på riktigt.
Inte bara överleva – utan leva.