#60 Att ta plats är inte att ta för mycket

Det finns en mening jag hört så många gånger från starka, kloka och omtänksamma kvinnor:

“Jag vill inte ta för mycket plats.”

Den sägs ofta i förbifarten. I klassrum, personalrum, på möten eller när någon drar sig undan trots att de bär på en idé som skulle kunna förändra hela samtalet. Jag har hört det från tonårstjejer som redan i tidig ålder lärt sig att mäta sina ord, le lite försiktigt och inte låta rösten ta för mycket utrymme.

Jag har hört det från kollegor som suttit tysta på möten där de varit de klokaste i rummet. Jag har till och med hört det från kvinnor som gjort revolutionerande skillnad på sin arbetsplats – men ändå undrat om de tagit för stor plats.

Och jag säger detta med all ödmjukhet:
Att ta plats är inte att ta för mycket.
Att säga vad du tycker är inte att vara besvärlig.
Att sätta gränser är inte att vara svår.
Att bära din röst, din erfarenhet, din berättelse – det är en gåva till oss andra.

På kvinnodagen vill jag inte bara skicka en hyllning, utan också ett påminnande:
Det är inte du som är för mycket.
Det är ofta världen som gett dig för lite utrymme.

Och när någon försöker få dig att krympa, anpassa dig eller be om ursäkt för den du är – kom då ihåg att det är exakt så förändring börjar.
Med en röst. En tanke. Ett steg framåt.

Så till dig som undrar om du får ta plats:
Ja. Du får. Du ska.
Och jag hoppas att du gör det – för din skull, och för alla dem som fortfarande viskar när de borde få ropa.