#62 Att vara sig själv är inte att vara egoistisk

I förra krönikan pratade vi om skillnaden mellan att vara perfekt och att vara äkta.
Om hur vi föds till att vara oss själva – inte till att leva upp till andras förväntningar.
Och jag vill stanna kvar där lite till.

För även om det låter självklart att vara sann mot sig själv, så vet vi att det inte alltid är enkelt.
Det finns ett motstånd.
En rädsla.
Ett susande brus av vad andra ska tycka, tänka, känna.

Vi har lärt oss att det är fint att vara flexibel, lätt att ha att göra med, tillmötesgående.
Och visst – omtanke är vackert.
Men inte när det sker på bekostnad av oss själva.

Att vara sig själv kan ibland tolkas som själviskt.
Att sätta gränser. Säga nej. Stå upp för sina värderingar.
Men det är inte själviskt – det är modigt.
Och nödvändigt.

Du är den enda som vet hur det känns att vara du.
Vad du längtar efter. Vad du mår bra av. Vad du inte orkar mer av.
Och när du lyssnar inåt, istället för att bara anpassa dig utåt – då händer något.
Ditt liv börjar spegla den du faktiskt är.

Du börjar känna dig hemma i ditt eget skinn.
Och du blir en förebild. För barn, för kollegor, för vänner – för dem som också längtar efter att sluta spela roller.

Så nej – att vara sann mot sig själv är inte egoistiskt.
Det är att leva livet fullt ut, med respekt för både dig och andra.

Och det är bland det finaste du kan göra – både för dig själv och för världen omkring dig.