#65 Livet kör inte baklänges

Vi har alla en backspegel i livet. En plats där gamla minnen, misstag och bedrifter passerar revy. Och visst är det bra att ha koll bakåt – precis som när du kör bil. Men har du någonsin försökt ta dig framåt genom att bara titta i backspegeln?

Det går ju inte. Du tappar riktning. Farten. Känslan av vart du är på väg. Ändå gör vi det. Ibland nästan omedvetet. Vi håller fast vid det där som hände. Det som inte blev som vi tänkt. Eller det vi en gång gjorde – som om det skulle definiera hela vår framtid.

Jag har mött människor som fastnat i berättelser om vad någon sa för tio år sedan. Som bär skammen som en ryggsäck, eller stoltheten som en titel – trots att livet sedan dess gått vidare. Och jag fattar det. Jag har också fastnat där. Det är mänskligt. Men det är inte hjälpsamt.

För du är inte det som hände dig. Och du är inte heller dina tidigare framgångar. Du är det du gör nu. Idag. I den här stunden. Med blicken fäst mot dit du vill.

Framrutan är större än backspegeln av en anledning.

Och precis som en bilruta behöver spolarvätska, behöver vi också verktyg som hjälper oss se klart. Samtal, reflektion, pauser. Människor som påminner oss. Tårar som rensar sikt. Beslut som styr om färdriktningen. Du vet vad just du behöver. Men se till att ha det nära.

Det är inget fel på att minnas. Det är när vi låter minnena styra som vi kör vilse.

Så ta en sista titt i backspegeln. Tacka det som varit. Och lyft blicken.

Det är framåt vi ska.