#76 Det är du som berättar din berättelse

Två personer kan vara med om exakt samma sak.
Sitta på samma föreläsning.
Äta samma lunch.
Höra samma ord.

Och ändå gå därifrån med två helt olika berättelser.

För vi upplever världen genom våra egna erfarenheter.
Vi tolkar, filtrerar, känner.
Vi bär på olika bakgrunder, minnen och känslor.
Och det är precis det som gör oss unika.

Ingen annan vet hur det känns att vara du.
Så när någon säger “så var det inte” –
så säger de egentligen bara hur de upplevde det.
Inte hur du gjorde.

Din upplevelse är din.
Den behöver inte godkännas av någon annan.

Det här gäller inte bara i samtal om det förflutna.
Det gäller också i hur du ser på dig själv – varje dag.
För den du lyssnar mest på i hela världen…
är dig själv.

Du är med dig själv hela tiden.
Du bär med dig dina egna ord, tankar och slutsatser.
Och ibland kan de bli hårda.
Som en repig skiva som hackar fast i gamla meningar.
“Du är inte tillräcklig.”
“Det här klarar du inte.”
“Alla andra är bättre.”

Men vet du – du kan byta skiva.
Du kan börja prata med dig själv på ett nytt sätt.
Inte för att förneka det som varit,
utan för att du förtjänar att bli bemött med respekt – även av dig själv.

Du är din egen följeslagare.
Hela livet.

Och tänk vad som kan hända om du bestämmer dig för att vara en vän i det sällskapet.
En som lyssnar. Peppar. Påminner.
En som säger: Jag tror på dig. Även när det känns svårt.

Din berättelse är din.
Och du har rätt att berätta den med värme.