#77 Hur pratar du med dig själv?

Tänk dig att du hade en vän som pratade till dig som du ibland pratar till dig själv.
En som påpekade allt du inte gjort.
Allt du borde gjort bättre.
En som suckade högt varje gång du försökte.
Hur länge hade du stått ut?

Det är märkligt hur vi kan vara så förstående med andra –
men så hårda mot oss själva.

Vi pratar oss ner, dag efter dag.
Ofta utan att ens märka det.
Som en inre kommentator som aldrig tar rast.
“Varför sa du så där?”
“Typiskt dig.”
“Det där blev ju inte alls bra.”

Och så börjar vi tro på det.
Som om den rösten alltid vet bäst.
Men det gör den inte.
Den behöver inte vara sann bara för att den är bekant.

Så här är ett enkelt men kraftfullt råd:
Lyssna på hur du pratar till dig själv.
Och fråga: Skulle jag säga det här till någon jag tycker om?

Om svaret är nej,
då ska du inte säga det till dig själv heller.

För du är med dig själv hela livet.
Och du kan vara din största fiende – eller din viktigaste allierade.

Du behöver inte bli perfekt.
Du behöver bara börja öva.
På vänlighet.
På att peppa dig själv istället för att plocka isär.

Du vet hur du lyfter andra.
Du vet vad som stärker.
Så börja använda den kraften inåt också.

För när din inre röst börjar hålla på ditt hjärta istället för att slå på det –
då förändras något.
Och det märks.
I hur du rör dig.
Tänker.
Lever.

Det börjar med orden du säger till dig själv –
när ingen annan lyssnar.