#73 Det märks först när det blir mörkt

Har du tänkt på hur en strålkastare knappt syns mitt på ljusa dagen?
Hur den bara… försvinner i solljuset?
Men sen, när det blir mörkt – då händer det något.
Då ser vi vad den faktiskt kan.

Samma sak gäller dig.

Din styrka märks inte alltid när allt rullar på.
Den syns inte i medvind.
Den gör sig inte till i dagsljuset.
Men när livet mörknar, när det skymmer runt omkring dig –
då tänds något.

Vi är ofta rädda för mörkret.
Inte bara det fysiska, utan det som känns tungt.
En period av oro.
En förlust.
En inre natt.

Och det är okej att vara rädd.
Men du behöver inte vara det.
För det är där, just där, som din styrka får konturer.
Det är där du ser vad du faktiskt bär på.

Stjärnor lyser inte tack vare mörkret.
De lyser trots det.
Och det gör du också.

Så nästa gång det känns som om ljuset håller på att försvinna –
påminn dig själv om det här:
Det räcker med en tändsticka för att tysta hela rummet.
Det räcker med en enda stråle för att tränga genom allt det svarta.
Och du har den gnistan i dig.

Du märks först när det blir mörkt.
Och det är då du skiner som mest.